Det där med att nå stjärnorna och trädtopparna. Är målet allt, egentligen?

Har du funderat på hur stolthet skapas? Och vilken kraft det ligger i det? Och vad är det som det handlar om?

blogginlägg

När vi utmanar oss, när vi vill göra oss själva mer kapabla, kunniga och kompetenta, så innebär det alltid att ett nytt lärande ska äga rum och som vi ibland upplever är skrämmande. Ibland så skrämmande att vi avstår ifrån att utmana oss och därför missar möjligheten att utvecklas. Men inget barn avstår ifrån att lära sig gå, trots att det innebär en hel del blåmärken och misslyckanden på vägen. När börjar vi banga? Kanske är det när vi börjar bry oss mer om vad andra tycker om oss än vad vi själva vill och önskar uppnå. Kanske är det när vi slutar vara nyfikna. Eller så är det när vi gömt undan och slutat bejaka den fullständigt oslagbara känsla som uppfyller oss när vi faktiskt lyckats. När vi tar fasta på vår investerade insats och kan kännas oss…stolta!

Jag har lyssnat på många som berättat om hur de utmanat sig själva. Det som är slående i dessa berättelser är att alla som lyckas väljer att inte styras av rädsla, utan av en positiv kraft som handlar om målet för utmaningen, -en känsla som infinner sig när man lyckas. När jag frågar om hur de kan rikta in sig så, så lyser alltid den som talar. Lyser av stolthet. Och de kan sätta ord på den. Det är också därur som de hämtar kraft till nästa utmaning.

Målet är viktigt och sätter kursen, att synliggöra sin resa och att smaka på tillfredsställesen bygger den stolthet som gör att vi vill ta oss an nästa utmaning.